imeemi

NI vet den den där grejen som ni alltid går och tänker på, den där grejen som ni allt för ofta dagdrömmer om. Den där grejen som ni 1000 och åter 1000 gånger har föreställt er. Den grej du har "förberett" dig på, förberett olika senarior på hur du ska reagera. Alla tror jag har en sådan grej jag har några stycken. Och bara så där av en slump så inträffade en av dem igår. Reagerade jag så som jag 1000 gånger innan hade reagerat??? Nej nej utan Emelie låter chansen/möjligheten springa förbi och skratta åt mig. Jag var ju så säker på vad jag skulle göra, kanske var det för att jag var just så säker att de blev som de blev. Vissa saker ska vi nog inte bry oss om att försöka föreställa oss för då kanske vi förstör dem. Vi kanske blir blinda för själva ögonblicket för att vi tror att de ska vara på ett visst sätt eller för att vi redan varit där??

Det värsta jag vet är att se tillbaka på en händelse och ångra att jag aldrig gjorde mer att jag aldrig vågade chansa fullt ut. Visst vissa grejer är skrämde att bara chansa om/med, men att bara i bland släppa alla fördomar, ider, föreställningar eller fantasier man har kan resultera i något du trodde från början inte var möjligt. Självklart kommer du oxå ha de gånger som du chansat för att det kanske var de enda rätta med då du kommer göra ett stört dyk som smärtar länge. Känns som en kliché att säga men så är de. Men jag lovar att det kommer kännas bättre med vetenskapen att du gjorde allt du kunde just då med de förutsättningarna du hade just då. Med mina 23 år i ryggsäcken, känns töntigt att säga för de e ju ingen ålder alls när det kommer till livet för jag har så otroligt mkt mer att lära. Men den erfarenheten jag har efter allt jag gjort och varit med om så kan ärligt säga att när du vågar chansa så ger du dig själv en ärlig chans till ditt egenskrivna liv. Tror att de e många som lever i tron och förhoppningar att det är menat att de ska vara på ett speciellt sätt. Alla andra gör ju så, alla andra fick de, alla andra kände så, alla andra gör så,.. osv. Fast hur kul är de då att leva i någon annans livsdröm??

Tror att de e viktigt att i bland bara sätta sig ner och tänka på hur man egentligen vill ha de på vilka mål man satt upp. Målen kan ju ändras lite hela tiden, vi har ju inte samma mål som vi hade när vi var 13 och hela världen handlade om en själv. Vi möter konstant nya människor som ger oss nya eller olika synvinklar på olika saker. En del får oss att frågesätta våra egna åsikter och synpunkter vissa får oss att se saker från ett helt nytt perspektiv vissa får oss oxå bara mer säkra på vår egna sak. Livet är ett evighets pussel som aldrig kommer läggas klart.

Kan fortsätt ett bra tag till men har säkert redan tappat hälften av er som börjat läsa :) Så nu blir det en löprunda med avslut på gymmet de e mitt bästa sätt att rensa tankarna.